Jag är så krånglig. jag gör det bara svårt för mig själv, jag som vill så gärna samtidigt som jag inte vill. Jag vet inte vad jag ska göra för veta precis vad jag vill.. När jag vet att jag har dig känns det bra, men ändå typ bara jaja, och? Och sen när jag är osäker om du fortfarande vill ha mig så blir jag nere som fan, får ont i hjärtat. Allvar du betyder så jävla mycket för mig. Det här känslan jag har, jag vet inte vad det är eller vad den betyder. JAg blir så arg på mig själv. Just nu när jag sitter å tänker å känner att jag vill träffa dig så vill jag bara att det ska ske på en gång, och om tiden går så ångrar jag mig så jävla snabbt bara.. Allvar det är 1000 tankar hela tiden som bara snurrar här upp, vad ska jag göra, hur, vad vill jag, så eller så osv osv ... blbalb jag orkar inte vara så osmart. Det är ändå jag som har gett dig dissen, ändå vill jag att du ska säga att du älskar mig... det värmer å känns bra när du säger det.. Vad fan är felet på mig?! Vissa skulle säkert kalla det för uttnyttjning av en annans känslor.. Men ändå nää, tycker inte det, tror jag!! Jag vill vara säker på om jag kan gå tillbaka till dig om jag vill.. Men jag kan ju inte bara komma och gå precis som jag vill. Men det kan jag ju inte göra, för om du skulle göra som jag gör mot dig skulle jag bli as sårad.. Der handlar ju faktiskt om att vi båda ska må bra. Alltså det är min uppgift att göra dig glad, allt ligger i mina händer och står på mig. Eller är det de ? jag vetefan, vet ingenting. Fan helvete vad jag ställer till det för mig själv. Kan inte sluta tänka på dig. Du finns i mitt hjärta, varför sviker jag mig själv för ? Förlåt för att jag gör ett helvete för dig...

Kan tänka mig att du vet vem du är ♥