Varför blir det så här! Jag trodde inte att det skulle skapa några problem.. Problemet vi har idag hade jag aldrig kunnat förutspå .. Aldrig trodde jag detta... Jag låter det bara vara.. Det är inte likt mig, det är som om jag ger upp innan det faktiskt är för sent.. Jag låter dig glida ur mina händer. Jag låter våran vännskap gå åt sidan. Jag är chanslös, jag kan inte göra något jag är maktlös! Jag bara ser på medans du försvinner..! Medans du går en annan väg, en väg där inte jag existerar. Tänker du någonsin på mig, på oss.. På det vi hade som jag inte vet vart nu försvunnit..? Är det kanske mitt fel..? Gjorde jag något fel.. Vet inte om orden du säger är sanna längre, det kanske sägs utav en vana, eller för att inte göra mig besviken.. Men jag förstår.. Jag vet hur du har det, hoppas att du aldrig gör samma misstag som jag en gång gjorde.. Undra om du ens kommer reagera på denna texten.. Kanske inte, ja det skulle ju bevisa rätt så mycket.. Kan ju säkerligen säga att vad som än händer så är det du som är den bästa för mig, det är bara du som kan få mig att må bra! Det är bara till dig jag vill ge min kärlek! Det är bara dig jag älskar ...